American Educational Research Association, AERA, konferens i San Diego 2004 |
 |
AERA konferens, 12-16 april, 2004 |
|
| Efter att ha deltagit i NARST-konferensen i Vancouver hade vi rest i drygt en vecka genom tre delstater längs USAs västkust. Under resan hade vi sett sjölejon, sjöekefanter och valar. Nu var det dags att besöka den gigantiska konferensen som avhålls varje år, detta år i San Diego. | |
Beskrivningen av resan
längs västkusten slutade med att vi åt middag på Whale Watchers'
Café i Gorda Springs beläget längs Hoghway 1. Efter den
dramatiska upplevelsen, att inte få husrum, och att köra i dimma och
mörker, var det underbart att få tak över huvudet. Dagen efter var
det näsan lika dimmigt - det är tydligen ofta det så vi såg inte
mycket mer.  På ett ställe fanns det i alla fall en hel massa
sjöelefanter att titta på, en koloni som har kommit tillbaka och som
nu är stabil, trots invasionen av turister.
Eftersom vi nu hade sett så mycket av kusten tyckte vi att det var spännande att åka in i landet och se lite av områdena närmare öknarna. Vi tog oss alltså in i landet och fick uppleva en snabb klimatförändring - det blev mycket varmare och soligare direkt. Vi sneddade genom landskapet norr om Los Angeles och upplevde bland annat landskapet där Thelma och Louise spelats in. Raksträckor över det flacka landskapet och 90-graderskurvor när vägen svängde! Vi försökte ta oss till en sodasjö men fick ge upp när bensinen började sina. Detta blev nästa dramatiska händelse, vi körde länge med tänd bensinlampa och diskuterade vad som skulle hända om vi fick motorstopp - man måste blåsa systemet lärde jag mig. Det konstigaste var att när vi närmade oss samhället Taft åkte vi förbi en massa oljepumpar, men någon bensinstation såg vi fortfarande inte till. Gissa om vi var glada när vi äntligen hittade en, det fula landskapet blev omåttlligt vackert och vår glädje var stor!  Egentligen var vi på jakt efter gamar som skulle finnas i en nationalpark men vi fick aldrig tag på dem. Vi fick helt enkelt inse att dessa gamar krävde en ny resa, kanske till Mexiko. I stället åkte vi genom Los Angeles där vi tog en avstickare till Beverly Hills och Hollywood. Vi köpte en stjärnkarta för att få veta var stjärnorna bodde men där det eventuellt skulle finnas filmstjärnor var det höga murar och häckar så vi missade Julia Roberts och hennes kollegor! Vi fortsatte längs kusten och kom till slut fram till San Diego. Vi hämtade upp Britt på flygplatsen och gissa om det var skönt att checka in på det fina konferenshotellet där vi skulle få stanna över konferensen. Vi hade då varit på resa i drygt åtta dygn och vi hade kört 300 mil. Vi var ganska trötta och behövde verkligen få stanna på ett ställe! 
Konferensen var mycket givande, vi
hamnade redan första dagen på intressanta föredrag och sedan gick jag
och Britt kurser om att publicera. Vi gick en kurs som handlade om att
publicera för en bredare publik, den var halvbra. Så gick vi en som
handlade om webpublicering, den var bra, men lite för specialiserad.
Slutligen gick vi en som handlade om att publicera i vetenskapliga
tidskrifter och den var suveränt bra och mycket inspirerande.Det fanns många föredrag som handlade om narrativer och jag fick några kontakter, bland annat på en spännande poster-session. En kvinna talade om berättelser i det naturvetenskapliga klassrummet, hon hade skrivit ett innehållsrikt paper, och vi har hållit kontakt efteråt. Vi lyssnade till några verkligt lysande föredrag på samma gång som vi var på några som kändes mycket ovetenskapliga - i Sverige skulle vi kanske ha kallat sådan verksamhet för New Age. I det stora landet Amerika blir bredden av verksamheten mycket större än i lilla Sverige. 
Konferensen var mycket välordnad, den gick av
stapeln på ett fint hotell och bredvid fanns ett hamnområde med
restauranger och shoppar. På kvällarna gick vi till det närbelägna
Gaslight District där det fanns många restauranger.Som sagt, det var en bra konferens med många intryck och lärdomar att ta del av. Sista eftermiddagen tyckte dock Britt och jag att vi skulle se något annat av San Diego när vi nu var där så vi tog en taxi till Zoo. San Diegos Zoo är nämligen världsberömt. Där såg vi ett mycket märkligt djur från Kina, takinen. Detta djur ser ut som en korsning mellan en koala och en buffel, den liknar ingenting vi tidigare hade sett. Efter att också ha sett några okapi som ser ut som de ständigt bär pyamas och pandor, som med stor förtjusning stoppade i sig eucalyptusblad, var vi nöjda med besöket. Pandorna i San Diego är de enda i hela världen som fått ungar i fångenskap och det kanske bidrar till att de överlever, i alla fall hoppas vi det! Dagen efter var det dags för hemresa. Med mig hade jag den banjo som jag hittat i en "pawn-shop". Barnbarnet hade nämligen önskat sig ett instrument och vad är mer amerikanskt än en banjo? Det var gott att vända åter efter en så lång resa! Här nedanför finns det länkar till bildspel och också några länkar till webadresser. |
|
|
|
|
Du behöver Adobe Reader för
att kunna titta på bildspelen. Den kan hämtas här:
 |
|
|
USA:s västkust 2004 (pdf) San Diego 2004 (pdf) Gorda springs, Highway 1 Sjöelefanter i Piedras Blancas Lyssna till banjo 1 Lyssna till banjo 2 |
|
